Arlind Reuter föddes i Berlin och fick sin grundutbildning i psykologi i Magdeburg, Tyskland. Efter att ha tagit en Master i klinisk psykologi vid Newcastle University, Storbritannien, bestämde hon sig för att stanna i Newcastle för ytterligare en Masterutbildning i ”Digital Civics”. Hon studerade där bland annat hur privatpersoner kan utöva sina medborgerliga rättigheter genom att använda digital teknik.
Arlind kom att särskilt intressera sig för hur äldre människor som brinner för en viss medborgarfråga använder digital teknik för att föra fram sina åsikter via nyhetsbrev, i radio eller i poddar. Hon började forska och skrev en doktorsavhandling på detta tema.
Denna bakgrund passade som hand i handske då Steven Schmidt på Institutionen för hälsovetenskaper vid Lunds universitet under 2021 utlyste en LMK-postdoktjänst för forskningsprojektet ”Teknik i hemmet – en väg till oberoende och välbefinnande för äldre: är detta ”Det nya normala” efter covid-19 pandemin?”
Äldre och den digitala utvecklingen – på insidan eller utanför?
Arlind berättar att det just sker mycket forskning om det som kallas digitalt inkluderande, det vill säga: har äldre tillgång till internet, känner man till hur man använder internet på ett säkert sätt och har man tillgång till teknisk utrustning som gör det möjligt? Frågan är aktuell då många länder har en åldrande befolkning som måste kunna göra sin röst hörd i en alltmer digital miljö.
Något som satt nytt ljus på frågan om äldres digitala inkludering är covid-19 pandemin. De äldre rekommenderades plötsligt att stanna hemma, undvika allmänna platser och kontakt med andra människor. Arlind berättar att vissa äldre tog det som en utmaning: ”Nu måste jag lära mig detta!”, det var en bra anledning att ta tag i ett begynnande digitalt utanförskap. Andra mäktade inte med, gav upp och blev än mer isolerade på olika vis. Ojämlikheten vidgades.
Att utöva sitt medborgarskap i en digital tid
Eftersom Arlind arbetar kvalitativt undersöker hon specifika problem på djupet, och ser om det hon finner är överförbart i en annan kontext. Hon ser stor potential i äldre personers erfarenhet och vill undersöka varför den som är digitalt involverad och aktiv i digitala kanaler har hamnat där. Arlind berättar att hon älskar denna del av forskningen, att intervjua och lyssna på människor för att förstå hur de kommit till den punkt de är idag. Vad på vägen har givit lusten/förmågan att engagera sig till exempel? Kan man använda den kunskapen till att involvera fler?
I sina djupintervjuer kommer hon i kontakt med äldre personer som brinner för olika frågor och själva arbetar aktivt via digitala kanaler. Arlind menar att vi behöver dessa äldre som ligger i framkant, som säger: ”Jag är gammal, kan jag så kan du”. Hon poängterar vidare att det är en sak att äldre lär sig använda det digitala för sociala aktiviteter, men att det är något annat som måste finnas på plats för att man ska fortsätta att utöva sitt medborgarskap och vara producenter av information. Hon betonar:
– Vi kan inte förlora dessa äldre personers röster, de måste kunna göra sig hörda som medborgare även i en digital tid.
Här tycker hon att samhället har ett ansvar att se till att alla äldre förstår och har tillgång till den digitala verklighet vi lever i idag.
Arlind berättar i detta sammanhang att det finns en allmän tendens i Sverige att hjälpa äldre genom att försöka lösa deras problem, ofta med en teknisk lösning. Här uppskattar hon Steven Schmidts forskning som har inställningen att man ska bidra med teknik som ger äldre möjlighet att göra vad de vill göra, inte vad andra tycker att de ska göra.
Interdisciplinärt och innovativt
Arlind uppskattar det interdisciplinära inslaget i sitt arbete. Hon exemplifierar med hur olika man kan se på problemet med en äldre person som står utanför ett digitalt sammanhang. En forskarkollega med IT-bakgrund har som första instinkt är att finna en teknisk lösning: ny utrustning med tillhörande utbildning för användaren. En kollega från sociologiområdet ser situationen som en fråga om ojämlikhet. Arlind har här hittat sin roll som den som kan bygga vidare, samarbeta, vara en brygga mellan de olika synsätten. Hon väljer sedan sin väg och bygger vidare på en forskning som ska vara både robust och innovativ:
– Jag älskar att vara innovativ!