Forskare kan konstatera att demokratin och respekten för mänskliga rättigheter är på tillbakagång i världen idag. Även i stater som vi är vana att betrakta som stabila demokratier vinner en repressiv politisk kultur mark, där starka ledare tar mer plats medan allt fler människor känner sig exkluderade från politiken.
Parallellt står världen inför stora utmaningar i form av klimatförändringar, ojämlikheter och geopolitiska konflikter. Att ställa om våra samhällen för en hållbar och rättvis framtid i denna perfekta storm är vanskligt. Forskare inom området mänskliga rättigheter poängterar att befintliga internationella ramverk för mänskliga rättigheter och hållbarhet inte är utformade för dagens hot.
I projektet, som leds av en nybildad forskningsmiljö inom mänskliga rättigheter och samhällsomställningar, analyseras dessa nya rättighetshot med fokus på digital teknik och klimatförändringar. LMK-stiftelsen stödjer här en postdoktjänst som innehas av Alva Zalar.
I delstudien om människan och den digitala tekniken konstateras att digital teknik har blivit en integrerad av samhället och av mänsklig interaktion. Men om förmåga att använda digital teknik blir en rutinmässig förväntan samtidigt som automatiserat beslutsfattande normaliseras, uppstår nya former av utsatthet och hot mot både integritet och inkludering. En komplicerande faktor är att digital kapacitet är som svagast hos de grupper som är mest beroende av samhällets stöd.
I delstudien om människan i klimatomställningen konstateras att om mänskliga rättigheter ifrågasätts i internationell politik så har de däremot vunnit mark i klimatpolitiken. Idén om mänskliga rättigheter i klimatpolitiska sammanhang motiveras ofta som en enande kraft, bortom politisk konflikt. Stor tilltro sätts till domstolarnas makt att förmå stater och företag att ta sitt ansvar. Men frågan om ansvar är oundvikligen politisk och det går inte att bortse från att omställningen till hållbara samhällen är kontroversiell.
Det sammantagna syftet blir att generera ny kunskap om de risker som digitaliseringen av välfärdsinfrastrukturer medför för utsatta grupper och geografiska områden. Studien har som mål att bidra till en bredare kritisk diskussion om digitaliseringen och ”smarthetens” roll i en rättvis grön omställning.