Det politiska samtalet präglas i allt högre grad av ”alternativa fakta”, fake news och konspirationsteorier. Till denna kategori tankar hör föreställningar om hur den västerländska civilisationen infiltreras och tas över inifrån av muslimer eller att covid-19 är ett överhetens påhitt. Detta är utslag av en så kallad post-sannings-kultur och ses av många som ett hot mot liberal demokrati eftersom konsekvensen blir att enighet om sakförhållanden och en gemensam beskrivning av verkligheten saknas.
Många menar att när konspirationsteorier florerar i den offentliga debatten, i en post-sanningens kultur, skadas en av hörnstenarna i liberal demokrati; nämligen möjligheten att föra dialog över ideologiska gränser. Akademiker och andra som deltar i den offentliga debatten försöker ofta råda bot på detta genom att hävda vikten av fakta och evidensbaserat beslutsfattande. Det som missas då är att det finns en grundläggande konflikt rörande vad som kan anses som rationellt och legitimt. Konspirationsteoretiker kan exempelvis ha andra kriterier för hur ett resonemang ska se ut för att vara övertygande.
Mot bakgrund av detta syftar projektet till att finna nya sätt att föra en kritisk politisk dialog. Man önskar förstå hur politiska konspirationsteoretiker tänker, resonerar och argumenterar. Detta för att kunna etablera en grund för dialog där även den som kritiseras kan se kritiken som legitim (även om man inte behöver hålla med). Om konflikten rör vad som räknas som giltiga argument krävs att ett annat fält öppnas än det som experter kallar fakta för att en dialog ska kunna föras.
Forskarna i projektet fokuserar sitt arbete på ett centralt inslag i post-sanningens politik, nämligen konspirationstänkande. Forskarna ser intressanta likheter mellan konspirationstänkande och religion – i båda fallen handlar det om att vilja förändra människors liv och båda vilar också på påståenden som är svåra att verifiera vetenskapligt. Därför tar projektmedlemmarna hjälp av religionsvetenskapliga teorier, vid sidan av statsvetenskapliga ansatser, för att undersöka konspirationsteoriernas och den liberala demokratins förhållande. Hur begreppen sanning, tillit och autenticitet förhåller sig till varandra analyseras.
Forskarnas tes är att människor accepterar en politisk retorik som bygger på konspirationstänkande eftersom den uppfattas som mer autentisk. Detta är viktigare än om det som påstås är sant i konventionell mening. Man menar också att en djupare förståelse av konspirationstänkande är en pusselbit för förståelse av post-sanningens politik. Genom denna kunskap kan man skapa förutsättningar för ett sunt politiskt samtal där olika uppfattningar ryms och kritik kan framföras och tas emot.
Deltagarna i projektet – Patrik Fridlund, Aaron James Goldman och Rickard Andersson – är verksamma vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap. Under 2023 har man deltagit i en rad seminarier och evenemang till exempel kortföreläsningar på HT-dagarna 14-15 april och på Kulturnatten, 16 september. Den 17 april arrangerades ett offentligt rundabordssamtal, Konspiration och politik. Perspektiv på konspirationsteorier idag. Under 2024 deltar forskarna i konferensen Conspiracy Theories, Populism and the Threat to Politics 23-24 maj och 31 oktober anordnas en föreläsning om populism med Damir Skenderovic från University of Fribourg i Schweiz.