Victoria Van Orden Martínez växte upp i New Jersey i USA. I området fanns en stor polsk diaspora bestående av människor som hade flytt nazisterna under andra världskriget eller kommit dit som förintelseöverlevare efter kriget. Som barn blev dessa personer ett naturligt inslag för Victoria. Hennes skola besöktes av överlevare som berättade sin historia och deras närvaro gjorde ett djupt intryck. Om man lägger samman denna bakgrund med ett stort intresse för historia är det kanske inte så märkligt att Victoria idag forskar om hur kvinnliga förintelseöverlevare utvecklade sina professionella liv efter kriget – och hur erfarenheterna i lägren påverkade dem.
Från USA via världen till Småland
Men vägen till Lunds universitet gick inte helt spikrakt… Victoria:
– Jag hade som ung en första karriär inom kommunikation och public relations. Det gick bra för mig men jag trivdes inte och efter några år kände jag att jag var mogen att ta steget och byta bana.
Victoria lämnade USA och reste runt i världen, bland annat i Europa, och satte igång med att utforska historia på egen hand. Hon skrev artiklar för vetenskapliga tidskrifter, träffade sin spanske man på vägen och efter att ha bildat familj och provbott i både Spanien och USA hamnade de i – Anderstorp, Småland. Livet rullade på, hennes man arbetade som språklärare och barnen trivdes. Victoria drömde om att skriva en doktorsavhandling i historia men i väntan på det rätta tillfället besökte familjen små byar, kyrkor och kulturhistoriskt intressanta platser på lediga stunder. En helg besökte de Öreryd. I en lokal tidskrift stod att läsa att denna lilla by under andra världskriget och den tyska ockupationen hyst 30-40 000 norska flyktingar. I en fotnot nämndes att efter kriget hyste man ett tusental polska förintelseöverlevare. Det fanns ingen tydlig information vart flyktingarna tagit vägen efter kriget, det fångade Victorias intresse. Att nysta upp historien om dessa människor och deras vidare liv har sedan blivit en stor del av Victorias eget; till en början undersökningar på bibliotek, egen forskning, lokalkändisskap i småländsk lokalpress och så slutligen en doktorsavhandling på ämnet och flytt till Lund.
Ravensbrückarkivet i Lund
Som bakgrund och enormt tillskott till hennes forskning finns nämligen de två arkiv i Lund som går under namnet Ravensbrückarkivet. Arkivet innehåller 500 djupintervjuer med förintelseöverlevare som kom till Sverige som flyktingar våren 1945. Victoria berättar:
– Arkivet är unikt i sitt slag och utsågs 2025 till Världsminne av Unesco. Det upprättades av Zygmunt Lakocinski som under 1930-talet arbetade som lektor i polska vid Lunds universitet. Under kriget och ockupationen av Polen började han samla material; urklipp från tidningar, propagandamaterial. När kriget var över och polska överlevare kom till Sverige erbjöd sig han och hans hustru Carola von Gegerfelt att hjälpa till med att tolka. När de såg att alla kläder och tillhörigheter som flyktingarna hade med sig brändes upp, insåg de att mycket intressant och på olika sätt värdefullt material skulle gå förlorat. De fick möjlighet att samla in och dokumentera tillhörigheterna och samlingen finns nu på Kulturen i Lund för allmänheten att ta del av. Det är objekt som teckningar, religiösa symboler, stickade sockor och dockor men också stulna nazi-dokument som haft betydelse i senare rättegångar.
För att de överlevande som kom till Sverige våren 1945 skulle ha något att göra fick de som kunde arbeta. Bland de överlevande fanns sju kvinnor och två män som hade kapacitet och vilja att arbeta med att dokumentera överlevarnas berättelser och tillsammans med Zygmunt Lakocinski reste de mellan flyktingförläggningarna och utförde mer än 500 djupintervjuer. Tillsammans skapade de en systematisk dokumentation om livet och umbärandena i Nazilägren vilket idag räknas som en av de främsta insatser som gjorts i världen för att dokumentera Förintelsens fasor. Arkivet, som består av ca 5500 sidor, var förseglat fram till 1990-talet för att skydda vittnenas integritet men är idag digitaliserat och öppet för forskare och allmänhet.
Kvinnliga Förintelseöverlevare och deras professionella liv i Sverige
Victoria har med hjälp av detta stora material tagit del av gripande kvinnoliv, bland annat Halina Neujahr som efter lägerinternering och sjukdom, 22 år gammal, fick komplettera sin avbrutna skolgång i Sverige i den polska folkskola som upprättades. Hon studerade vidare i vid KTH och blev civilingenjör och teknologie doktor i biokemi. Hon verkade som docent vid KTH och i slutet av sin karriär utsågs hon till professor. Hennes liv och gärning kantades dock av sviterna från upplevelserna i lägret.
I det projekt LMK-stiftelsen stödjer inriktar Victorias sin forskning på kvinnliga Förintelseöverlevare som liksom Halina Neujahr mot alla odds skapade en karriär inom medicin eller vetenskap i Sverige. Många kvinnor arbetade i lägren med ”sjukvård” under vidriga omständigheter men fortsatte trots detta inom vårdyrken i Sverige. Hennes forskning berör många fält och det krävs breda samarbeten. Victoria:
– Det interdisciplinära perspektivet är essentiellt. Du kan inte bara vara historiker, eller ens en mångvetenskaplig historiker. Du behöver en litteraturvetare som känner till polsk litterär tradition, du samarbetar med medicinska historiker, kulturvetare, etnologer och språkvetare i slaviska språk etc.
I Victorias roll ingår även att hjälpa till att bygga upp NORAH, North European Center for research on Antisemitism and the Holocaust at Lund University. Victoria och hennes forskarkollegor bjuder bland annat in forskare från hela världen för att dela kunskap och erfarenheter. I arbetet ingår att uppmärksamma nordiska och internationella forskarkollegor om Ravensbrückarkivet och dess rika innehåll.